Jag och min gode vän Ola Johansson satt hemma hos mig en fredag kväll
och förfestade lite med öl och en flaska plantation rom när han tog fram gitarren.
Vi jammade loss lite och Ola spelade upp en idé han hade som jag fastnade för
och jag lade mig så klart i och började lägga till melodier och föreslå det ena än det andra.
Ja i princip så som man gör när man samarbetar inom musik. Sen vet ju inte jag om han
tyckte att låten redan va klar men men det får jag väl fråga honom vid nåt tillfälle:)
Hur som helst så tog flaskan med rom slut när vi typ kände oss klara och vi tyckte att låten
definitivt hade hit-potential. Vänta lite nu, sa jag till Ola. Den har ju ingen refräng?!
Va, vad men du säger Ola och spelar igenom låten och uttrycker sig nåt sånt här:
Ja ja men en bra låt är en bra låt.
Texten är också magisk och Ola skrev nog det mesta har jag för mig
även om jag snodde titeln från annan låt jag hade skrivit.
Nån fras här och där har jag säkert bidragit med men jag kommer inte
ihåg så mycket mer än att den tomma plantation flaskan stirrade på oss i slutet 
av kvällen. Den handlar om en tjej som gör vad som helst för fame and glory
så att säga men egentligen är hon väldigt ensam och destruktiv.
Det här är en av mina absoluta favorit-låtar.